Vård i hemmet
Varför är det så svårt för beslutsfattarna inom vården att se distriktssköterskans kompetens och potential?
Landstingen har på de flesta håll släppt ifrån sig makten/styrningen över vård i hemmet antingen till kommunen eller till vårdcentralerna i vårdval och dessa har inte tillräckliga incitament att utveckla denna vårdform.
Min vision om vård i hemmet bygger på en organisation med distriktssköterskor där man arbetar både mot sjukhuset, vårdcentralen och kommunen.
Där man kan vara sjukhus och vårdcentraler behjälplig med bedömningar, utredningar och behandlingar i hemmet.
Där man sammarbetar med läkare och andra professioner när det behövs.
Där man har ett tätt samarbete med hemtjänst, arbetsterapeuter och biståndshandläggare för att ligga steget före och tidigt upptäcka dålig symtomkontroll, läkemedelsrelaterade tillstånd och sviktande hälsa eller hemsituation.
Där man arbetar förebyggande med vårdprevention och regelbundna läkemedelsgenomgångar.
Där man arbetar med att stötta och ge patienterna kunskap i bl.a. goda levnadsvanor, egenvård och symtomkontroll.
Där man lotsar patienterna rätt i vården.
Där man bedriver välgorda vårdplaneringar och god palliativ vård.
En Distriktssköterka för alla borde vara en självklarhet. Distriktssköterskan ska finnas tillgänglig dygnet runt alla dagar i veckan och dit alla invånare kan vända sig för råd och stöd i hälso- och sjukvårdsfrågor.
Hade varje medborgare en ”egen” distriktssköterska som arbetade förebyggande och utåtriktat är jag övertygad om att många av de bekymmer och problem som uppstår blir lösta och kommer att leda till färre vårddygn, färre akutbesök samt högre livskvalitet framför allt för de mest sjuka äldre.
Visst kommer det att behövas mer resurser till vård i hemmet men det verkar inget problem när man på flera håll kan anställa vårdcoacher eller vårdlotsar.
Eva
