Evas glimtar

Igår var man på den årliga cirkusen. Varje år i nog 20 höstar har jag varit på cirkus med barnen.

Det har varit lite olika små cirkusar som kommit till Eksjö när jag bodde där och nu till Stockaryd. Ett år när de stora killarna var små slog vi till och gick på cirkus Scott som hade slagit upp sitt tält i Jönköping. De senaste 10 åren har det varit cirkus Olympia och det känns nästan som man känner familjen Bengtsson vid det här laget.

Vad ska man då tycka om cirkus eller, vad är det rätta att tycka om cirkus kanske jag ska säga. Många bara hatar det och är glada om någon annan tar med barnen. I vilket fall så älskar de flesta barn att gå på cirkus fast det är nästan konstigt med alla utbud av fantastiska och häftiga filmer, data och tv spel som finns nuförtiden. Det är som min make sa ”cirkus är en rest från svunna dar i vår nu digitaliserade värd”. En rest som lever fortfarande, kanske en rest att värna om?

Jag kan inte låta bli att imponeras av den strikta kroppskontrollen som akrobaterna har eller disciplin som djurförarna har på sina djur. När man sitter där på bänken och låter sig blir road en stund slås jag alltid av vilken enorm tid de måste lägga ner på att klara sitt nummer. Jag vet ju nu sedan några månader tillbaka att bara lära en hund att inte dra i koppel är ett heltidsarbete. Man kan inte komma ifrån att cirkus är ett genuint hantverk, det finns inga genvägar till framgång. Och hur får de allt att fungera, det måste ligga en minutiös logistik bakom för efter att sista besökaren gått är cirkusen redan på väg till nästa lilla håla.

Många tycker det är dyrt och visst kostar det en slant och särskilt om man är en stor familj. Hutlöst är det också att det kostar 30 kr för 2 minuter som det tar att rida två varv runt manegen på en häst. Men jag brukar tänka att det är många som har sitt leverbröd på en cirkus och man förstår att de måste få in pengar på flera sätt.

Sonen tyckte det var roligast med clownen som delade in publiken i två lag och var dirigent och vi skulle klappa i takt efter honom. När sedan ena laget gjorde bort sig och clownen visade gult kort tyckte Adam det var urkul och la upp ett riktigt gapflabb. Han spelar nämligen fotboll. Han har också lärt sig att man ska tjoa när något är bra så han tjoade både här och där under föreställningen.

Dottern däremot gillade djuren bäst, det var hundar som gick upp för stegar och en get som red på en häst. Själv tyckte jag att akrobaten som stod på huvudet på en gungande trapets långt uppe under tältdukens tak var skicklig. Ingen säkerhetslina hade han heller och det gör ju spänningen lite extra. Men man bara undrar, kan det verkligen vara värt att kanske sätta livhanken till för min skull?

Vad månne kommer familjen Bengtsson som äger Cirkus Olympia att bjuda på nästa år?

Vi som arbetar inom hemsjukvården har ett fritt och omväxlande arbete med många möten med andra människor. Det är ett problemlösningsarbete som är stimulerade och roligt. Dagligen gör vi bl.a rutinhembesök så som delar medicin och ger medicin. Dessa besök kan tyckas vara enkla och snabba men istället ställs vi varje dag inför patientens olika omvårdnad- och medicinska problem och bekymmer som påkommet sedan sist. Man vet aldrig hur ett hembesök slutar och dessa problem anser jag att det är vår uppgift att hjälpa våra patienter att lösa på bästa sätt. Vid hembesöket måste man vara lyhörd för vad patienten och/eller anhöriga signalerar därför är samtalet en viktig förutsättning och det tar sin tid.

Jag är övertygad om att hemsjukvårdens insatser och inte minst den palliativa vården som vi i hemsjukvården bedriver minskar både inläggningen på sjukhusen och läkarbesöken på vårdcentralen och med det spar vi både pengar och besvär. Många gamla har svårt att sköta kontakter med sjukvården och där gör hemsjukvården stor nytta genom att lotsar rätt i vården.

De flesta av hemsjukvårdens patienter är de äldre äldre alltså de över 80 år. Patienten har ofta besvär av flera sjukdomar och handikapp, många både ser och hör dåligt samt har svårt att röra sig. De dagliga sysslorna som att klä sig, tvätta sig, städa, handla, laga mat blir inte längre självklara som det varit tidigare i livet. Med detta kommer också isolering och ensamhet. Familjen har kanske med åren tunnats ut eller bor på annat håll och vänkretsen minskar likaså. Vi inom hemsjukvården har stor betydelse för våra patienter, vi vet att vi gör skillnad för den enskilda människan. Det finns studier som talar för att bland äldre är de ytliga kontakterna (där vi inom hemsjukvården ingår) minst lika viktiga som familje- och vänskapsbanden.

Det är därför sorgligt att se, att med införandet av Vårdvalet i landstinget försvåras vårt arbete i hemsjukvården och därmed de viktiga kontakterna med de äldre äldre. Vi distriktssköterskor vill värna om områdesansvaret för att det är tryggt för de äldre i ett område att veta vilken distriktssköterska de ska vända sig till när problem uppstår men också för att det är bra för oss att känna till befolkningens villkor. Självklart är områdesindelningen också nödvändigt för logistiken när vi åker på våra hembesök annars blir både miljön och ekonomin lidande.

Införandet av vårdvalet i länet har medfört att man minskar på hemsjukvården och det leder till försämrade villkor för de äldre äldres livssituation. Jag anser att hemsjukvården bör stå utanför vårdvalet i en egen organisation under landstinget och då tror jag vi kan göra ännu mer för de riktigt gamla i länet.

Jag bara undrar, vad vill ni politiker göra för våra äldre äldre i samhället?

Mina härliga arbetskamrater på hemsjukvården gör jobbet ännu roligar och som jag sa på utvecklingsdagen:

Det är högt i tak hos oss och jag kan haspla ur mig saker utan att tänka efter före men jag vet att ni tycker om mig ändå, det ger trygghet och styrka i en arbetsgrupp det.

I fredags deltog jag och några goda kollegor på Gammaldagsmarknad på torget i Sävsjö. Där lottade jag ut min kära make......................... damen som vann blev glad och hade inte varit på hälsoundersökning på länge.

Förbi Sävsjö Vårdcentals stånd kom en gammal dam som har den aktningsvärda åldern inne. Hon var 94 år, helt vid sina sinnes fulla bruk och vid god vigör. Vi frågade henne vad hon gjorde för att vara så frisk och pigg vid den åldern. Hon svarade att hon var ute och rörde på sig varje dag och att  hon aldrig rökt eller supit. Inga konstigheter alltså. Enkla och bra råd för att få en fin ålderdom.

Eva