Evas glimtar

Aj, aj, aj...nu har jag blivit kriminell. I natt laddade jag upp en otillåten film på YouTube. Snälla, snälla, snälla SVT, jag vill inte bli inburad.....

Jag som var så himla nöjd med mig själv som lyckades att först få in filmen från telefonen till datorn och sedan skapa ett YouTube konto och ladda upp filmen där och till sist få den uppladdad till bloggen. Det var en massa jobb och nu har SVT tagit bort Den. Besviken.

Bli inte arga på Ranelid, han kan ju inte rå för att han lyckades aktivera sina fan att ringa. De man ska bli arga på är alla vi som inte ringer och röstar. Vi får skylla oss själva vem som kommer till finalen.

 

 

 

 

Ojdå! jag glömde visst skriva, att nu har man fått ytterligare en upplevelse i bagaget. Jag har för första gången varit på en TV-inspelning dessutom direktsändning och Melodifestivalen, detta spektakel. Det var fullt drag i Vida Arena i Växjö. Musikaliskt var det inte den största upplevelsen men det var kul att få vara med och få en glimt bakom kulisserna

 

 

Green room

Deltävling 1 i Växjö den 4 februari 
1. Sean Banan – "Sean Den Förste Banan"
2. Abalone Dots – "På väg"
3. The Moniker – "I Want To Be Chris Isaak ..."
4. Afro-Dite – "The Boy Can Dance"
5. Dead by April – "Mystery"
6. Marie Serneholt – "Salt And Pepper"
7. Thorsten Flinck & Rev... – "Jag reser mig igen"
8. Loreen – "Euphoria"

 

 

 

Nu är sportlovet avklarat med aktiviter som Nerf-fight och filkmkvällar.

 

I tisdags hade vi bokat sporthallen i Stockaryd för lite sportlovskul. Vi började med att spela lite badminton, det var inget för en arga Alva. Därefter plockades alla tänkbara redskap fram inför det stundande kriget. Det var 18 pojkar och en modig flicka som med vapen och bollar tog sin in i fiendes bo, erövrade flaggan och tog sig tillbaka till sitt eget läger. I början var de avvaktande och gömde sig väl bakom alla barrikader men snart ven pilar och bollar över hela salen.

 

På kvällen var Adam på filmkväll i Kännestubba tillsammans med 12 andra barn från mellanstadiet och högstadiet. Det var mest lite större flickor och de valde förståss en "tjejfilm" med romans i. Adam och Lucas var chockade när de kom hem av att se en ”så snuskig film” som de uttryckte sig, aldrig mer skulle de se en SÅN film. Det fick mig att tänka till, självklart är det så att Adam aldrig har sett nån ”tjejfilm” han ser bara action eller äventyrs filmer. Det var bara nyttigt för Adam att få se en glimt av tjejernas värld.

 

På onsdagen visades en film som inte väckte SÅ starka kännslor, Aristocats. En film som jag tycker är Disneys finast och vackrast tecknad. Det var 22 pojkar och flickor som pysslade, lekte, busade och smaskade hamburgare och glass till efterrätt. Medan jag stekte hamburgare för glatta livet fixade Elin till pysslet. Av lerklumpar blev det fina små färgglada smycken, kylskåpsmagneter och kulor mm som sattes i i ung för att bli stenhårda.

Det blev en lyckad kväll och jag tror att barnen hade en rolig stund. En pojke sa till mig när han gick - vi ses på påsklovet. När jag åkte hem efter att stått och gått i sex timmar utan vila undrade jag varför göra jag detta och beslutade mig för att nu få det vara sista gången, det blir inget återsende på påsklovet.

Men, men, men.... nu har det gått några dagar och benen och fötterna har fått vila och som förr så kommer ideerna över mig.......vi får väl se.........

 

Eva

I år är man uppe på kullen och det är dags att blicka bakåt och sammanfatta sitt liv eller göra en Här är ditt liv eller ett sammlings album. Dessutom borde man göra en "to do" lista innan man dör men det få bli en annan gång.

 

När jag tittar bakåt nerför kullen ser jag två spår, ett Mitt yrkes jag och ett Mitt privata jag. Nu när jag ser det så här tycker jag det är sorgligt, för mig har båda spåren varit viktiga men de flätas inte ihop särskilt mycket som de borde göra. Bägge spåren är ju faktiskt jag. Jag ser att spåren går än hit och än dit men yresspåret är något rakare och fyllt av kunskap och erfarenhet. Jag har nog alltid haft en dröm att göra karriär, att få utveklas och göra det jag är bäst på. Särskilt bråttom har jag inte haft utan sett allt arbete som en väg rik på erfarenhet. Dessutom har mitt privata jag tagit plats och varit viktig så det har inte varit läge för någon karriär.

Kanske är tiden mogen att göra något nytt. Delvis prövar jag något nytt nu när jag arbetar som projektledare men den tiden är utmätt till årets slut. Det är då det svåra valet kommer som jag grubblar på fram och tillbaka. Vid årskiftet har jag inte mitt jobb kvar och jag är inte orolig för att slängas ut i arbetslöshet. Men frågan är, vad vill jag och var kan min kunskap och erfarenhet komma till använding allra bäst? Är det på Vårdcentralen, Landstinget eller i Kommunen och som vad?

Jag drivs av att skapa värde för patienterna och särskilt de äldre, att få vara med att utveckla vården efter vetenskap och beprövad erfarenhet. Uppnå perfektion är en paroll i vården som jag kan ställa mig bakom. MAS, utveklingsledare, projektldeare, vårdlärare eller varför inte verksamhetschef är några yrkestitlar som känns som mina. Nu vänder jag mig frammåt och tittar nerför kullen istället.... ses en dimma..... men jag känner mig öppen för nya utmaningar och jag har en hel massa kvar att ge, så jag hoppas på att jag kommer att få många goda år som sätter ett litet spår.