Evas glimtar

Då har man sprungit.... eh joggat om det ska vara korrekt sin första orienteringstävling. Den gick av stapeln strax utanför Vetlanda idag på förmiddagen. Att något stort var på gång såg vi lång väg då vi svängde in på parkeringen med bilen. Fullt med bilar, människor, tält och vimplar, här var det fest mitt på blanka söndagsmorgonen. Hög musik med de nyaste låtarna strömmade ut över nejden och människorna hade hela bagage med sig. Det fanns både shopping och café om man kände behov för det. Ooo vad jag hade velat köpa ett par nya skor! Vi slog läger bland alla de andra full laddade och motiverade orienterarna. Där fanns alla åldrar representerade, de som tultade runt med tummen i mun till damer och herrar långt över pensionsåldern.

Jag kollade in banorna på kartan och bestämde mig för en lagom svår som skulle passa mina erfarenheter. Det blev av någon konstig anledning samma banan som Adam tog.... det var bra då kunde jag ju hålla koll så inte han sprang bort, det var en bra ursäkt att välja U2 banan som var 2,5 km och man behövde ingen kompass heller. Väl incheckade stegade vi mot starten men hur gick det nu till? Jo, här fick man kartan och ”pinnen” skulle rensas och checkas och sen var det bara att älga iväg efter första kontrollen. Om ni inte vet vad ”pinnen” är så går det inte att förklara mer än att det är en liten mojäng man sätter på fingret som man trycker ner i en dosa vid kontrollen, den registrerar ens tid. När man kommer till målet rensar man ”pinnen” och ut på en nota kommer mina tider. Fantastiskt fiffigt. Mitt mål var att ta mig runt banan och hittade alla kontrollerna och det lyckades alldeles felfritt. Hurra för mig vad bra jag är! Jag tror jag kom på topp tio listan, inte dålig för en nybörjare.

Nästa söndag bär det av till Aneby för att jag nya kontroller i skogen.

Eva

Nu måste jag skriva om lite lättsammare spörsmål, man måste koppla av lite också fast det kan vara svårt när man är av en engagerad natur.

Adam hade lyckats övertalat maken att följa med på skidresa i år, det som jag inte klarat på tio år. Vi packade bilen full med skidprylar och for till Sälen och samma välkända gula by som förra året. Vi hade även fått med oss kusin Nils i bilen, det var gött.

Resan blev inte riktig som vi tänkt, för både Alva och Adam fick influensan direkt när vi kom upp. Men vi gjorde det som man inte ska göra, vi proppade i dom massa Alvedon och sen åkte vi i backarna. Kvällarna fick vi tillbringa hemma i soffan så det blev inget bad eller bowling men vad gjorde det.

Mina mål blev uppfyllda, att Alva som inte stått på rymdpjäxor tidigare börjad att så smått åka och tog sig nerför backen snabbare än hennes mor och att maken som jag hela tiden har hävdat att han kommer att gilla det, började åka skidor. Vem åkte mest och värst de två dagarna vi tillbringade i backen? jo Peter! vad var det jag sa, att det skulle behöva dröja så länge innan han upptäckte tjusningen med att åka utför.

Trots lite kaotiskt med sjukdommar hade vi underbara dagar i fjällen.

Eva

Nu i påsk var jag på gudstjänst i en frikyrka för Alva skulle vara med i barnkören och sjunga. Då väcks de religiösa grubblerierna till liv. Jag får bra inte ihop det hela. Jag har massor av frågor och fundering varför man har en religiös tro. I vilket syfte ska man tro på Gud och vad ger det?

Att tillhöra en församling kan finnas många anledningar så som gemenskap, underhållning, sysselsättning, grupptillhörighet men detta är inga specifika syften för att tro på Gud. Är det att man kommer till himmelen och får evigt liv som är målet? För mig är det inte så attraktivt för vad ska man syssla med i all evighet och i vilken form är man för kroppen är ju förbrukad. Och vilket Jag/mig är det som lever vidare? Är det så att det är det jaget som lever vidare som jag är när jag dör så får man hoppas att man inte dör som dement. Och stackars barn som dör som aldrig får utvecklas och får bli ett spädbarn i all evighet. Jag förstår helt enkelt inte hur det är tänkt.

Är Gud allsmäktig så tycker jag att det är en väldigt elak Gud som låter barn svälta, bli misshandlade och våldtagna. Att det skulle finnas en motpol som djävulen, är för mig som att tro på tomten det finns definitivt inte i min värld. Kan man som religiösa tro på på både Gud och djävulen? Gud säger att man ska tro bara på honom.

I kyrkan säger de att Gud hör bön men hur fungerar det?

Vems böner är mer värda än den andres och i så fall anser inte Gud att vi är lika mycket värda och det är inte ok av en god Gud. Och hur kan man vara så naiv att tro att Gud skulle bry sig, när jag ber om vackert väder på min födelsedag eller att datakanonen ska fungera på nästa möte. Han borde ha fullt upp med att fixa de svältande barnens och deras föräldrars böner innan han tar i tu med ilandsproblemen. Tror man att det bara är de som ber som det händer bra saker för? Det är inte min erfarenhet eller hur funkar det?

Gud botar sjuka kan man få höra i kyrkan. Lite taskigt mot sjukvården och vetenskapen som definitivt botar fler sjuka än någon annan. Men de som inte blir botade kan man alltid skylla sjukvården på men inte Gud.

Jag har tyvärr inte läst bibeln särskilt mycket och det kanske därför som jag har så många frågor.

Men vissa berättelser har jag hört om som t.ex de i gamla testamentet och den Guden är riktigt ond Gud som dödar oskyldiga barn. Det är verkligen inte ok att tro på en sådan Gud.

Och varför är det bara ett slags folk som han bryr sig om i gamla testamentet? Om den kristna Guden skull vara den enda Guden varför ser han inte till alla människor då? Vem ska de andra tro på?

Och varför sänder han Jesus till jorden för att vi ska tro på honom? Finns det verkligen inte bättre sätt att visa sig så alla på jorden ska få möjligheten att tro på honom? Vi här uppe i norden eller indianerna i Amerika eller folket i Afrika och bortre Asien? Ska det behöva ta tusentals år för dem att ens få möjligheten att tro på Gud och evigt liv?

Jag kan tänka mig att en Gud är bra att tro på men då som Jonas uttryckte det efter att han konfirmerats ”Gud är en låtsas kompis”. Det tycker jag är ganska bra för en låsas kompis finns alltid hos dig, älskar dig precis som man är, ser dig och bekräftar dig och tror på dig. En kompis som man kan resonera med och prata med i svåra stunder och som kan vägleda dig. Men man kan inte lägga sina synder hos Gud och tro att man kan gå skuldfri. Nä man får allt stå sina kast och be om förlåtelse till de man gjort illa och inte göra om det så man kan sova gott om natten.

Eva

Nu har jag verkligen fått vatten på min kvarn. Jag har varit skeptisk till friskolor för grundskolan flera år men på senare tid har jag tagit ställning mot det fria skolvalet som göra att man kan starta friskolor. Jag anser det viktigt att alla barn får samma möjlighet att gå i en skola fri från all form av religiös, etnisk eller politisk inblandning.

Det är viktigt att samhället inte medverkar till att förstärka grupperingar. Det är i interaktionen mellan olika typer av människor som synergieffekt uppstår, som är så nödvändigt för samhällets utveckling.

Friskolor ägda av olika kyrkor, församlingar eller andra grupperingar ökar segregationen precis som hela det fria skolvalet gör. Vissa skolor går de ”duktiga” eleverna i och andra skolorna går övriga i och vissa skolor går de med sämst förutsättningar. Vilken skola man väljer har delvis med elevernas socioekonomiska förutsättning och detta ökar också segregeringen. Det blir lätt vi och dom. Dessutom kommer eleverna bli utsatta för förutfattade meningar för vilken skola man går/gått i.

Det är inte klokt att man kan godkänna skumma verksamheter att få ta hand om våra barn som är samhällets investering. Jag anser att vi har ett ansvar att alla barn har rätt till samma förutsättningar i skolan.

Kan man godkänna religiösa sekter med en sluten livsstil så som frikyrkosekten Plymouthbrödernas skola i Långaryd. Då kan man godkänna skolor ägda av Sverige Demokraterna, Hells Angels eller varför inte Allqaida eller liknade affärsverksamheter med helt oacceptabla värderingar. Vilka mål och visioner har dessa verksamheter för att starta en skola? Vilka mål och resultat mått har skolor ägda av kyrkor, verksamheter med visst politiskt innehåll eller företag med stort vinstintresse?

Att lärarna ska arbeta utefter läroplanen är en självklarhet men det har visat sig att lärare undervisar på ett visst sätt för att föräldrar förväntar/kräver det (inte alltid klart uttalat). Påtryckningarna kan t.ex. handla om föräldrarnas religiösa uppfattningar. Hur agerar läraren på dessa krav om en kyrka eller församling driver skolan?

På vissa skolor blir lärarna utsatta från ledningen att sätta bättre betyg därför att det gynnar skolans rykte, som då leder till att fler kommer att söka den skolan.

Jag tycker det är så viktigt att man under sin skoltid ska få möta människor med olika förutsättningar och bakgrund. Jag är övertygad att det ökar förståelsen för andra människor och det är en nödvändighet för att få ett bättre samhälle.