Orientering
Då har man sprungit.... eh joggat om det ska vara korrekt sin första orienteringstävling. Den gick av stapeln strax utanför Vetlanda idag på förmiddagen. Att något stort var på gång såg vi lång väg då vi svängde in på parkeringen med bilen. Fullt med bilar, människor, tält och vimplar, här var det fest mitt på blanka söndagsmorgonen. Hög musik med de nyaste låtarna strömmade ut över nejden och människorna hade hela bagage med sig. Det fanns både shopping och café om man kände behov för det. Ooo vad jag hade velat köpa ett par nya skor! Vi slog läger bland alla de andra full laddade och motiverade orienterarna. Där fanns alla åldrar representerade, de som tultade runt med tummen i mun till damer och herrar långt över pensionsåldern.
Jag kollade in banorna på kartan och bestämde mig för en lagom svår som skulle passa mina erfarenheter. Det blev av någon konstig anledning samma banan som Adam tog.... det var bra då kunde jag ju hålla koll så inte han sprang bort, det var en bra ursäkt att välja U2 banan som var 2,5 km och man behövde ingen kompass heller. Väl incheckade stegade vi mot starten men hur gick det nu till? Jo, här fick man kartan och ”pinnen” skulle rensas och checkas och sen var det bara att älga iväg efter första kontrollen. Om ni inte vet vad ”pinnen” är så går det inte att förklara mer än att det är en liten mojäng man sätter på fingret som man trycker ner i en dosa vid kontrollen, den registrerar ens tid. När man kommer till målet rensar man ”pinnen” och ut på en nota kommer mina tider. Fantastiskt fiffigt. Mitt mål var att ta mig runt banan och hittade alla kontrollerna och det lyckades alldeles felfritt. Hurra för mig vad bra jag är! Jag tror jag kom på topp tio listan, inte dålig för en nybörjare.
Nästa söndag bär det av till Aneby för att jag nya kontroller i skogen.
Eva
