Evas glimtar

I huvudet hör jag spinningfrökens uppmanande ord när orken tryter och tramporna knappt går runt

"Kom Igen nu då! ALLA ska med! ALLA ska med upp för backen!”

 

Orden med dess betydelse kommer när jag läser och hör hur samhället utvecklats med ökad segregation, ökade klasskillnader och ojämlikheter, där de i socioekonomiskt utsatta områden dessutom kämpar med sämst hälsa.
Politikens viktigaste fråga borde vara att skapa ett tryggt samhälle där ingen kommer på efterkälken eller lämnas kvar, risk finns annars för fattigdom och utanförskap vilket kan leda till motsättningar. I mitt inre ser jag ett fasansfullt samhälle likt Hungergames, där segregationen är brutal.

 

 

Genom att vi alla hjälps åt, kämpar så gott vi kan och ser till att alla kommer med och följer med uppför backen kan vi skapa ett samhälle utan segregation. Vissa får dra ett tyngre lass, trampa mot större motstånd. Vi får använda de förmågor och resurser vi har för ett bättre samhälle. Jag tror vi måste börja tänka i ett mer samhällsperspektiv än vad som alltid är bäst för just mig. Alla måste med uppför backen! Och det är vårt gemensamma ansvar att alla kommer med uppför backen.

Eva

Har ledig dag och hunnit med en del arbete som promenad med hunden, tvätt, diska, dammsuga och städa toaletterna men nu ska jag göra något roligt…..nja men jag borde ju tänka på julklappar. Har en fundering på att ge bort collage med kort. För ett tag sedan gjorde jag fina collage på Japanfoto. Laddade ner mina kort men så gick det inte att skicka de färdiga collagen. Det var riktig surt för jag hade hållit på med dessa bra länge.

 

Nu är det bäst att jag tar i tu med julklapparna igen och försöker en gång till med collagen. Smart som jag är hade jag skrivit ner numren på bilderna jag ville använda.  Men vad i…….var har de tagit vägen?…inte så smart. Letar nu i alla pappershögar efter ett blocket jag skrev på.

 

Men var hittar man väl där.

 

Jag tror det var någon gång i våras som jag gick en kurs i Kännestubba bygdegård om kreativt skrivande. Vi fick olika bilder att skriva utefter och till sist fick vi även pröva på att skriva dikter. Med tre bokstäver som vi fick till oss och som skulle vara början på varje mening fick vi hitta på dikter.

 

Jag har då aldrig försökt mig på att skriva dikter tidigare eller för den delen ens läst några. Men det var bara att försöka, jag kunde ju inte bara sitta där och glo som en dum åsna.

 

Min allra första dikt blev så här med bokstäverna P, M och A:

 

Pappa är död

Mamma är dement

Arvet jag lever med

 

Dikt nummer två lyder så:

 

Mina bekymmer och jag är ensamma

Alltid ensamma

Bara vi två, ensamma vi gå

 

Det var mina första och förmodligen sista dikterna som jag hittat på.

Då var det bästa att fortsätta leta efter det som jag skulle ha. Hej då.

Oj jag hade visst inte ens skrivit att vi var i Lindvallen i Sälen tidigare. Det var mellan sportlovet och påsklovet. Barnen fick ledigt en vecka från skolan för att fira sin far som skulle fylla jämt. Annars är det väldigt svårt nu för tiden att få ledigt från skolan.

 

I år var alla friska så Adam och Alva åkte i backarna varje dag tills de inte orkade åka mer. Då var vi på vattenlandet och roade oss.

 

Nä nu måste jag skriva ner några saker vi gjort så att jag inte glömmer bort vad som hänt detta året.

 

Vi firade maken med att på påsklovet åka till Lanzarote en liten ö i norra Kanarieöarna. När vi landat och åkte med transferbussen till hotellet vi skulle bo på, såg vi ut genom rutan med lätt skräck. Hur ser det ut??? Som om hela ön vore uppgrävd och svarta jordhögar, överallt! Det såg ut som man hade markberett för industrimark. Skulle de bebygga hela ön med industrier???

 

Några dagar senar på utflykt mot öns nationalpark Timanfaya blev vi varse var dessa svarta jordhögar så långt ögat nådde var. Lanzarote är förståss en vulkanö med lavamassorna som stelnat till hård vass sten, alla dessa svarta högar. Här och där finns även höga kullar nästan som små bergstoppar av finfin sten/sand i alla nyanser av orange till bunt. Det var högar av aska. Ett speciellt landskap som ser helt ogästvänligt ut. Här skulle man inte vilja bo på landet, inte ett grönt strå inte ett djur ens vill bo här. Jodå försäkrade guide den finns många djurarter som lever här i den stelnade lavan, ödlor och insekter i massor.

 

På ön har en excentrisk konstnären César Manrique levt och satt sina spår. Bland annat bestämde han att all hus skulle vara vit målade och inte var högre än två våningar. Det har gjort att de små byarna vid kusten ser idylliska ut. Alla de vita husen mot den svarta marken är en fin kotrast.

 

Vi tog även en tur med en gul ubåt ner på 30 m djup och kollad in fiskar och en rocka som var väldigt intresserad av oss i båten. Turen hade en guide som var finska som pratade jätte snabbt så orden snubblade ut genom munnen och dessutom han att skrattade mellan raderna. Kunde hon verkligen vara lika entusiastisk varje gång?

 

Hotellet vi bodde hette Lanzasur och hade både vattenland och all inclusive så det blev en avkopplande och härlig semester.

 

I veckan hände det något riktigt obehagligt.

Barnen kom hem med en lapp från skolan om en debatt angående Stockaryds skolas framtid. Viktigt tänkte jag och bokade in tiden i den redan fullkladdade kalendern. Från politiskt håll har man förslag att lägga ner en skola på grund av att elevantalet sjunker och ekonomin inte går ihop. Hade också hört vilken skola som var på förslaget, Ljungaskolan i Sävsjö. Jag tror också att en skola tyvärr måste läggas ner för att få ekonomi och kvalitet att fungera.  Hade läst i tidningen att föräldrarna på Ljungaskolan protesterat kraftigt. Det är helt förståligt och sunt att de gör det, det visar att de tycker skolan är viktig och är engagerade.

 

För personlig del har det inte någon betydelse för oss vilken skola våra barn går i bara det är en bra skola med god kvalitet. Vi bor på landet och om barnen skjutsats till Sävsjö eller Stockaryd går på ett ut.

 

 När jag i tisdags kväll skulle i väg på debatten undrade Peter varför jag skulle dit – Vi har ju inget intresse av att bevara skolan i Stockaryd. Nä, svarade jag men jag vill visa mitt stöd för Stockarydsborna. Skolan i Stockaryd har fått bra betyg av skolverket så det är ju ingen dålig skola. Jag tror att det är jätte viktigt för Stockaryd som samhälle att det finns en bra skola där, framför allt för tillväxten och föreningslivet.

 

I min enfald trodde jag att man gick man ur huse föra att visa sitt intresse för skolan men HU vad jag bedrog mig. När jag kom till mötet visade det sig att jag var den enda föräldern som kommit. Dessutom var det en inspelningsstudio som man kom till. Det kändes verkligen hemskt och väldigt pinsamt. Vad hade jag där att göra!

 

Det visade sig att debatten skulle direktsändas på nätet. Vi var några stycken som satte oss på de framsatta stolarna. Det var några lärare, rektorn i Rörvik, någon representant från samhällsföreningen, någon politiker och ett par till.  Arrengören fick plocka bort en massa stolar så det inte såg så tomt ut.

 

Det blev inte precis någon debatt om Stockaryds skolas framtid utan mer för politiker och skolledning att berätta vad de gör mer allmänt för skolan i kommunen.

 

När jag sedan kom hem var jag fortfarande som ett stort frågetecken, varför var inte fler föräldrar intresserade av skolans framtid? Slängde därför ut ett inlägg på föräldraföreningens sida på facebook. Meningen med inlägget var att väcka Stockarydsborna till att engagera sig och diskutera skolans framtid. Men jag blev helt missförstådd, Några tog inlägget som ett angrepp och anklagade mig för både det ena och andra. Dessutom var det folk som gillar sådana inlägg. 

 

Brr, det var obehaglig och det var det inte värt så jag loggade ut. Jag vill inte vara med och bidra till något sådant.

 

Eva

 

Det har varit en fin vinter med minusgrader, snö och en hel del sol. Permafrost som Jonas påpekade kyligt. Det har blivit lite längdskidåkning, så pass att jag börjar få viss teknik på skidandet. Hu! vad bra jag har det, lycka måste vara att kunna sätta på sig skidorna och staka iväg utanför dörren. Några rundor runt isen på Ärnanäsa sjön och ett fint spår på Tallbacken samt Järnvägsspåret till Vallsjön har jag kavat på. 

Snön försvann någon vecka och då var det perfekt is att åka skridskor på. Som tur var passade vi på att åka och grilla lite korv tillsammans med fam Henriksson i Kättorp.

Adam och Alva åkte Barnens vasalopp på Tallbacken. De åkte några varv runt planen och sen vankades det grillad korv.

På sportlovet hade vi ordnat en utedag i Bygdegårdföreningen men si det var det inga barn som var sugna på. Maria från Nässjö, jag, Adam, Alva och Fredrik Z fick grilla korv själva vid sjökanten.

En eftermiddag på sporlovet stack jag och barnen till Starhult och åkte pulka, det var kul. Tjoho vad det gick undan nerför backen.

Jag känner mig nöjd med att ha idkat friluftsliv denna vinter. Vintergreven vill visst inte släppa taget ännu.

 

Det var ett tag sedan, har nästan glömt bloggen. Här har nog inte hänt så hemskt mycket mer än det vanliga, några kalas och så jobb, jobb och jobb. Några vändor till Stockholm har det blivit, både i jobbet och så förståss tjejmilen. Birgitta i Kråkhult drog med mig till tjejmilen i år igen. Vi hade roliga dagar med teater och ståuppare på Norr Brunn. 50 niiice...

Det har varit en vissen höst och jag känner mig utsketen och uttråkad. Det känns som att jag inte har någon energi och inget att säga längre. Försöker pigga upp mig med en räkmacka. Det är lördageftermiddag och är för tillfället helt ensam hemma förutom hunden som ligger och snusar i soffan. Läser på Annies blogg om hennes resa till Australien och längtar bort till blått hav och sol, till vila och att slippa laga mat.... 

Det var mycket att stå i inför trädgårdsfesten i lördags. Tältet skulle upp, musikanläggningen på plats, bord och stolar köras och bål skulle blandas puh! det var svettigt. Tusen tack snälla Titti som hjälpte mig att fixa innan och under kvällen. Allt gick jätte bra och jag känner mig helnöjd.

Förvånad blev jag när en folkhop kom gående med vimplar och flaggor som ett gammaldags brudfölje. Nu ska det flaggas i tid och otid i Björnskog hedan efter.

Vädrets makter höll sig i schack, det var varmt och soligt så barnen kunde bada. Senare på kvällen kom det en regnskur men det gjorde inget för då satt vi under tältet och njöt av Madsengårdens goda buffé. Under middagen sjöng Annie så vackert, tack snälla du och tack Elin som spelade till. Vi sjöng även en sommar medley som Elin hade satt ihop men vi glömde sjunga kaffevisan som fanns i bladet med bakside texten:

Familjen Stålhammar är på semester i Turkiet. De går in i en souveniraffär och rätt som det är har lilla Alva 2 år försvunnit. Peter vänder sig oroligt till Eva och frågar:

-”Var är Alva”

Eva svarar:

-”Mmm, vet inte....Borta...? och så fortsätter hon att titta på tröjorna från ”Dolce och Grabbarna”.

 En promenad med tipsfrågor ut till udden och Adam hade fixat med bågskytte och Alva bollkastning i ringar.

Senare på kvällen blev det musikbingo som Peter hade knåpat ihop.

 Ett jätte stort varmt Tack! alla goa släkt och vänner för att ni kom och för alla fina presenter.

 

Ja ha då har den jämna dagen passerat och jag känner mig som vanligt.... hmm mysko för jag trodde det skulle märkas på något sätt. Faktum är att jag hade lite ågren innan och kände mig lätt panikslagen och ville inte komma över den magiska 50 gränsen. Hade några nätter med grubblerier om barndommen och vad jag åstadkommit och gjort under halva livet. Konstaterade att jag ändå haft en god barndom och ett gott liv men det finns tillfällen som jag velat göra anorlunda och några som jag absolut skulle vilja göra allt för att få göra om på ett bättre sätt. Har gjort en hel del mycket bra val och några riktigt dåliga men det är så livet ska se ut. Nu får jag lämna tillbakablickarna för denna gång, det är inte mycket man kan göra åt det. Jag tror ändå att jag lärt mig något under åren så jag kan bli en bättre människa.

Fördelsedagen blev en sån härlig dag. Efter att ha blivit firad med paket och bakelse stack vi iväg till Svenarum för att paddla kanot i Härån. Vi paddlade iväg söderöver och kanoterna gled tysta och snabbt fram i det strömma vattnet medan solen strilade ner från en disblå himmel. Befann vi oss i Sagan om ringen? Kanoten for än hit och än dit i den snirkliga ån och ibland fick vi huka oss för träd och grenar som hängde över vattnet. Vi paddlade förbi Hubbestad, ett av de finaste ställena jag sett. En mycket vacker herrgård med välskötta byggnader och ett underbart läge.

Efter så där fem timmars paddlande kom vi fram till Rolstorps badplats som måste vara en av Smålands finaste badplats. Nöjda med dagens bedrift slog vi oss ner i talldungen och hoppade sedan i plurret som var upppfriskande. Dagen slutade med en god grill-middag på Cafe Timjan.

Tant Eva

Vi var som sig bör på Lovren och beundrade Mona Lisa och några andra groteska tavlor. Vi orkade inte igenom hela museets 1,5 mil med konst utan koncentrerade oss till de viktigaste verken.

Först såg vi The Winged Victory från Samothrake som är marmorstaty föreställande den grekiska gudinnan Nike. Den restes omkring 190 f.Kr. av invånarna på den lilla ön Samothrake i norra Egeiska havet för att högtidlighålla minnet av segern i ett sjöslag, (Wikipedia). Den är fantastiskt fin med sin drapering som blåser i vinden. Synd att den tappat både huvudet och armarna men hon är ju mer än 2000 år gammal.

Bröllopet i Kana målad av Paolo Veronese en italiensk konstnär på 1500 talet. Tavlan är ett praktfullt verk som skildrar en festmåltid inramad av renässansarkitektur. Vid bordet sitter samtida personligheter som kungar och drottningar jämte Kristus och hans moder. Veronese och några andra spelar musik i mitten av tavlan.

Vi beundrade Mona Lisa av Leonardo da Vinci eller åtminstone försökte för mitt otränade konstöga ser tyvärr inte värdet i målningen.

Pampig var också Napoleons kröning (1804) av Jacques-Louis David en fransk målare som var Napoleons officiella målare. Tavlan föreställer Napoleon och Josephines kröning där personerna är i naturlig storlek.

Vi gick snabbt igenom de europeiska och skandinaviska målarna med Rubens alla svulstiga damer alltid med ett bröst bart och med några änglar och jävlar i närheten. Vi tittade lite närmare på den lilla fina tavlan Sömmerskan av Johannes Vermeer van Delft nederländsk konstnär på 1600 talet. Bilden av målningen har man sett i skolböckerna. Jag har alltid trott den föreställde en gammal närsynt kvinna med runda glasögon men det var helt fel den var en ung kvinna utan glasögon.

 

På Notre-Dame tittade vi upp mot de fula gargoylerna som vaktar katedralen mot fienden. Ringaren i Notre-Dame såg vi däremot inte till.

Eva

 

Hotellet vi bodde på låg i Val´Europe öster om Paris och i närheten av Disneyland. När vi körde in i området undrade vi om vi ramlat in i en annat tid. Husen var byggda i gammal stil men allt var nytt, säker byggt inom de senaste fem åren och fasaderna var målade i pastellfärger. Det kändes lite overkligt som i filmen Truman show som om allt bara var kulisser.

I området fanns också ett stort köpcenter som vi gick igenom när vi skulle till pendeltågen. Shoppingcentret var byggt som en arkad med välvt kupoltak i glas som gjorde det ljust och fint. Att befinna sig här är en fröjd för den shoppingsugne för här finns alla klädeskjedjor representerade även HM. Utanför arkaden fortsatte shoppingen på en liten slingrande gata med låga söta byggnader. Här var paradiset för den kräsna och märkesfixerade kunden. Det var en gata med outlett för typ Amani, Dior, D&G och liknade märken.

Alva kunde inte låta bli att springa in i flera affärer för att frossa i allt fint som fanns när vi passerade genom arkaden. Jag kan inte förneka utan att affärerna drogs som magneter in mig också. Här hade man lätt kunnat tillbringa ett par dagar och mina tankar gick hela tiden till Annie, hon hade bara älskat detta. Jag hittade min favorit affär Desigual och gick länge och bara njöt av alla underbara kläder och väskor men kunde inte bestämma mig för något fast jag hemskt gärna hade velat köpa något.

Dessa hade jag gärna haft i min gaderob.

Eva

 

SOMMARCAFÉ

 

I KÄNNESTUBBA BYGDEGÅRD

 

för att träffas och fika gott

 

Öppet kl. 18 – 21.00

 

Fredagen den 6 juli

 

Värd för kvällen är Lönås

 

Har du ett veteranfordon på två eller fyra hjul som behöver luftas?

 

Ta då en tur till Sommarcaféet och visa upp ert ekipage

 

Tipspromenad ordnas av LRF

 

 

 

Fredagen den 13 juli

 

Värd för kvällen är Kännestubba

 

19.30 Dansuppvisning med Sara Svensson

 

Tipspromenad ordnas av Jaktvårdsföreningen

 

 

 

Fredagen den 20 juli

 

Tema barn och djur.

 

Ponnyridning, skytte, bollkastning, pilkastning, chokladhjul mm

 

 

Fredagen den 27 juli

 

Värd för kvällen seniorer

 

19.30 underhållning av Allan och Inge

 

Tipspromenad ordnas av Svenska kyrkan

 

 

VÄLKOMNA!

 

 

 

 

Arr.

Hultsjö

Bygdegårds

Förening &

www.hultsjobgf.se www.medborgarskolan.se

 

Sen avverkade vi Disneyland, det var roligt trots att vi gick och gick i två dagar så ryggen höll på att gå av. Första dagen tillbringade vi i Disenyland Parken. Det var rent, snyggt och fräscht överallt som det är i sagornas värd samt souvenirbutiker i vart hörn. Alva var inne i varenda en och var på stort shopping humör och ville ha det mesta, tillslut bestämde hon sig för katterna Duchess med lilla Marie från Aristocats, en väska med Tingeling på och Grodprinsessans klänning.

   

Tur hade vi att det var lite lågsäsong. Det märktes vid attraktionerna där man såg alla vindlande gångar som passerades tills vi kom till kön där vi sedan väntade och väntade.

Sämsta åket var en bilbana där man själv fick ratta utefter en räls. Den var väldigt kort och hur kunde alla vuxna tycka det var så roligt att köra bil? Som om det skulle vara något ovanligt.

Vi såg också en fantastiskt fin Tarzan-föreställning. Där Tarzan och Jane med apor svingade sig i lianerna i vacker dans.

Vi höll nästan på att missa den pampiga paraden, vi såg inte hela från början. Tur att vi ska hit en dag till.

På kvällen började det regna lite grann och det sista vi åkte var ”it´s a small world” när vi kom ut gapade vi av förvåning, vad had vi sett! vad var allt! vi måste åka igen! Med båt åkte man genom världens olika länder, representerade av en massa dockor klädda i nationaldräkter som sjöng samma sång om och om igen. Bakgrunden var målad i starka färger och bestod av typiska siluetter från de olika länderna.

Sedan fick vi springa ut men fick precis se sista bussen åka men pendeltågen gick fortfarande som tur var.

Andra dagen var vi på Walt Disney studios park där man skulle få en känsla av att befinna sig bakom kullinserna. Vi träffade Stich live i rutan som pratade franska men man förstod på de andra att han var rolig. Vi var på Animagique och Cinémagique där vi såg hur man kan använda effekter, som till exempel när det regnade i filmen kom det regn i salongen där vi satt (då blev vi allt förvånade) och att man kan kasta ett svärd genom filmen och ut genom duken.

 Roligaste attraktionen var ”The Twilight Zone Toweer of Terror” där man fick åka hiss som rasade ner och olika spökrum öppnade sig vid stoppen. Alva kunde inte sova på natten, hon blev verkligen skämd av den. Adam gillade bäst ”Rock´n Roller Coaster starring Aerosmith”som liknade Kanonen på Liseberg fast lite längre och med musik. Mickel Jacksons hatt och Diseny t-shirt blev hans inköp i filmens och sagornas värld.

Det var en kul upplevelse att varit där men två dagar räckte för mig.

Eva

 

Det blev en underbar resa till Paris. Bilresan genom Tyskland och Belgien gick tack och lov bra. Inga bråk i bilen tack vare att barnen var upptagna med att spela på Nitendo DS och PS. Vi hittade ett Kasino-hotell i Namur i Belgien som vi tog in på. Hotellet låg inklämt vid foten av en gammal Borg och floden Meuse som rann stilla på motsatta sidan. Vi gick upp i Borgen och såg ut över den gamla staden som där uppifrån liknade Legoland med små vackra hus i rad utefter kajen och båtar som sakta flöt fram på floden.

Dagen efter närmade vi oss Paris, trafiken tätnade, vi tog av mot vänster mot Marne La Vallée för att komma till Hotellet som låg vid City Val d´Europe. Dagens ros till damen i GPSen som visade oss vägen utan krumbukter. Vi parkerade bilen utanför hotellet Adagio som vi bokat genom Sembo och släpade in alla väskor och annat bröte.

Klockan var tidig eftermiddag när vi var färdig installerade på rummet och gick mot pendeltåg stationen för att ta oss in till Paris. Men nu blev vi hungriga. Vägg i vägg innan stationsingången fanns en liten Kina bar. En trevlig liten Kinesisk dam stod bakom disken och slevade upp mat i plastbyttor efter kundens önskemål. Hon vägde omsorgsfullt byttorna med den utsökta kinesiska maten i och man fick betala efter vad vågen visade. Det fanns några enkla bord så man kunde äta där men de flesta tog med sig plastbyttorna för att mickra och äta maten hemma eller på jobbet.

Mätta och goa köpte vi biljetter i automaten och kom på pendeltåget som tog oss in till Paris city.

Vi steg av vid Charles de Gaulle, ställde oss på rulltrappan och ovanför ljusnade det. Våra blickar häpnade när vi kom upp ur underjorden och framför oss stod den mäktiga Triumfbågen omringad av den hektiska trafiken som i ett virrvarr cirklade runt den. Vi tittade ner mot pampiga Aveny Champs Elysees och såg flera kilometer bort förbi Place de Concord och ända till Lovren. Detta måste vara hjärtat av Europa! Städernas stad som morsan bruka säga.

Under triumfbågen var det en liten sermoni vid den okända soldatens grav och en gigantisk fransk flagga hissades i mitten. När de tre färgerna fladdrade fritt i vinden applåderade åskådarna med känsla av frihet.

   

Alva tittade sig omkring och pekade lugnt bort mot skyn och vann därmed tävlingen ”vem som ser Eifeltornet först”. Vi gick i riktning mot Eifeltornet och plötsligt bara uppenbarade sig hela tornet framför oss men fortfarande en bra bit bort. Vi hade kommit fram till Trocadero, en öppen plats med stora byggnader som en parentes på sidorna och i mitten syns hela Eifeltornet som en fantastisk underlig sirlig skapelse, både vacker och ful på samma gång.

Vi travade uppför alla trapporna till andra avsatsen och fick åka hiss den sista biten ända upp i tornets topp som gav oss en milsvid utsikt över hela Paris.

Eva