Evas glimtar

Jag har spenderat en vecka på Viva Cala Mesquida Resort, i lilla byn Cala Mesquida som mest bestod av tre hotellkomplex och ligger i nord östra hörnet på Mallorca. Det blev underbara och avkopplande dagar med klarblå himmer och turkosblått hav.

Ett kanon ställe för en husmor och med All inclusive infinner sig det totala lugnet. Det är så gott som nödvändigt att ta All inclusive här, för det finns inga andra restauranger eller barer än de på hotellen. Det var första gången vi hade denna service men jag känner mig lite tveksam till det. Dels för det är trevligt att gå ut på stan och äta på olika restaurangen och inte få hotellbuffén varje måltid, för det andra så utarmar det barerna och restaurangerna utanför hotellen. Den svenska killen som jobbade på AVIS och som vi hyrde bil av bekräftade mina farhågor. Spanjorerna ogillar detta otyg med All in. för många restauranger och barer har fått lägga ner och lokaler gapar tomma i centrum och det är inte särskilt inbjudande för stan. Det är resebolagen som tjänar på All inclusive och inte Hotellen så de har diskuterat att gå ihop och sluta upp men Tyskarna kräver att det ska finnas.

Här på hotellet Viva var buffén verkligen god och någolunda omväxlade.  De serverade olika huvudrätter varje dag dessutom ingick det att man fick gå tre kvällar på utvalda restauranger som fanns inom hotellet. Tur att semestern bara varade i en vecka för kilorna rasade raskt uppåt med all mat och alla goda efterätter som man var tvungen att avsmaka.

Som sagt så hyrde vi bil några dagar och tog en tur till Drakgrottorna som ligger vid staden Porto Cristo. Efter att ha traskat genom droppstensgrottorna och duckat för stalaktiterna och klivit över stalakmiterna kom vi fram till en underjordisk sjö med kristallklart vatten. Ut ur grottans dunkla vrå kom en lysande roddbåt med orgel- och stråkspelande musiker som framförde några klassiska stycken.

Nästa dag gick turen till öns västra kant och de slingrande serpentinvägarna i bergen innan vi kom fram till Port de Soller. Där tog vi spårvagnen till Soller, när vi kom fram slog vi oss ner på torget och drack färsk pressad juice innan tåget gick tillbaka.

Resten av veckan snorklade vi i salta havet och simmade i polen men jag passade också på att testa lite stepp up, arobic och vattengympa.

Eva

Jag har fått medalj och känner mig som en vinnare.

Birgitta frågade i våras om jag skulle hänga med på Tjejmilen i Stockholm. Varför inte, jag svarade ja innan jag hunnit fundera för mycket. Träna har jag gjort ganska flitigt i vår, nu var det bara att ta på löparskorna och jogga loss lite försiktigt. Det blev inte särskilt försiktigt för högerbenet svullnade och värkte efter några joggingturer på asfalt. Veckorna innan loppet fick jag stå över träningspassen för att vila benet. Därför kände jag mig väldigt osäker på om jag skulle klara att jogga hela milen.

Veckan innan vi skulle åka med Ramkvillabuss till Stockholm ringde Birgitta och berättade att det inte fanns några biljetter kvar till loppet, lite snopet. Biljetterna var slut för 30 000 tjejer hade anmält sig till Tjejmilen. Tack vare Helena som kunde fixa och trixa med de rätta kontakterna fick hon fram två biljetter till Birgitta och mig. Tack snälla du för det.

Det blev en härligt rolig och kulturell tur till huvudstaden tack vare trevligt sällskap med Birgitta, Carina och Helena. Vi hann med goda middagar, på fredagskvällen på en liten, trång men mysig Italiensk restaurang på öster och på lördagen efter loppet på en Spansk restaurang vid Sergelstorg.

Carina hade bokat biljetter till Stadsteatern där vi såg ”Huset vid flon” av Kjell Johansson. Ett starkt familjedrama med mycket känslor som visar att vi lever i olika världar fast precis bredvid varandra. I vilken värld vi lever i är beroende på vad vi upplevt och hur vi påverkas av det som hänt samt hur vi kan hantera det som skett.

När jag satt där på teatern kom jag att tänka på filmatiseringen av romanen ”Dårfinkar & dönickar” som gick som barnserier då Marcus och Jonas var små. En serie jag gillade skarpt för den visar att det finns olika sätt att leva och det är en viktig kunskap att få som barn. Man vet aldrig hur grannen har det, den ytliga fasaden som vi ser visar inte hur vi egentligen har det.

Innan bussen tog oss hemåt han vi med att ta oss ut till Prins Eugens Waldermarsudde och se på flärdiga kreationer designade av Lars Wallin. Kändisar som Carola, Lena Philipsson och Petra Mede har burit flera av dessa skapeler.

Tjejmilen gick som en dans i det fina sensommar värmen och jag klarade att jogga hela milen, inte på någon kanon tid men jag njöt hela loppet av all musik, vacker natur och folk som hejade på.

Eva

Jag måste berätta om magiska kvällar på Eksjö stadsfest. Det började inte så bra för det visade sig att inte bara Alva gick in gratis utan även Adam, så helt plötsligt stod vi där med en biljett för mycket. Det funkade bara inte att deppa för kvällen var sommar-ljummen och hela gamla stan myllrade av festglada människor i tunna linnen.

Sju scener hade Fiesta klämt in mellan de små låga gamla trähusen. Invigningen på fredagskvällen bjöd på melodifestival kavalkad som uppvärmning, Sara Varga sjöng sin ”Spring för livet”  som följdes av ”Oh my God” med The Moniker. På Museigården rockade Eva Eastwood så benen inte kunde vara still. Vi han även med att headbanga till bandet Stiltje där flera Rörviksbor studsade till byns storheter innan Eric Saade äntrade stora scenen. Erik dansade och hoppade runt och Alva satt på mina axlar och diggade till hitsen.

Adam och jag trängde oss fram till Green Street Park scenen för att se en skymt av Daniel Adams Ray, honom gillar jag. Då tog orken plötsligt slut denna festkväll så vi fick stå över Hårdrocksbandet Mustasch.

Den överblivna biljetten kom till användning dagen efter då kusin Elsa hängde på.

Lördagen var ännu mer magisk med en ursnygg och proffsig September och ett showande The Ark. Vi stod långt fram i folkvimlet och jag blev 25 åring som hoppade och klappade händerna mot himlen i takt med låtarna. När The Ark spelade sista låten och guldkonfettin dalar ner mot oss kommer de första regndropparna. Regnet öser ner då vi nöjda och uppfyllda av musikaliska upplevelser vandrar till bilen som tar oss hem till en lugnare tillvaro.

Eva