Tankar om....
Nu är det hög tid att skriva något här på bloggen, det var ju länge sedan. Jag brukar allt fundera på saker och ting som jag skriver om i mina tankar när jag går mina promenader med hunden. Det blir fina utläggningar och djupa analyser. Väl tillbaka till hemmet är det alltid en massa annat som pockar på, så det är svårt att hinna med att få ner det man tänkt ut och sedan har man glömt var det var man filosoferat så fint om.
Det händer ju så mycket i världen nu och man följer dramatiken på radio och tv dagligen. Det är verkligen historia som skrivs. Det som händer i arabvärlden har pinsamt nog tagit mig med en smula förvåning. Visst kände jag till att det var diktatur i många länder och att många blivit förföljda men jag trodde i min dumma enfald att de flesta invånarna var hyfsat nöjda med sitt styre.
Jag känner glädje för folket som nu ska bygga upp sin demokrati och jag önskar lycka till och förväntar mig att vi som ett demokratiskt land kommer att ge råd och stöd.
Det är ett svårt etiskt dilemma hur man ska förhålla sig till det som händer i Libyen. Det är ju fruktansvärt när civila blir attackerade av Gaddafis militära styrkor. Han har ju sagt att han ska leta rätt på alla som varit med i motståndsrörelsen och dra ut dem i garderoberna. Hörde av en kvinna från Libyen att de öppnade inte garderoben, de sköt rakt in i den.
Visst måste vi som ett demokratiskt land där vi värnar om mänskliga rättigheter hjälpa till men hade jag ett barn som var militär och skulle skickas till kriget vet jag inte vad jag hade tyckt.
Det finns ju fler länder i världen där det är krig och befolkningen lever i skräck men dem är det ingen som hjälper. Troligen har massmedia och politiken stort inflytande vem som får hjälp.
Jag tycker det är fantastiskt att just jag av alla miljarder människor här på jorden har dragit högsta vinsten som får bo i ett fritt land långt från krig, tortyr och förföljelse.
Eva
