Städernas stad
Det blev en underbar resa till Paris. Bilresan genom Tyskland och Belgien gick tack och lov bra. Inga bråk i bilen tack vare att barnen var upptagna med att spela på Nitendo DS och PS. Vi hittade ett Kasino-hotell i Namur i Belgien som vi tog in på. Hotellet låg inklämt vid foten av en gammal Borg och floden Meuse som rann stilla på motsatta sidan. Vi gick upp i Borgen och såg ut över den gamla staden som där uppifrån liknade Legoland med små vackra hus i rad utefter kajen och båtar som sakta flöt fram på floden.
Dagen efter närmade vi oss Paris, trafiken tätnade, vi tog av mot vänster mot Marne La Vallée för att komma till Hotellet som låg vid City Val d´Europe. Dagens ros till damen i GPSen som visade oss vägen utan krumbukter. Vi parkerade bilen utanför hotellet Adagio som vi bokat genom Sembo och släpade in alla väskor och annat bröte.
Klockan var tidig eftermiddag när vi var färdig installerade på rummet och gick mot pendeltåg stationen för att ta oss in till Paris. Men nu blev vi hungriga. Vägg i vägg innan stationsingången fanns en liten Kina bar. En trevlig liten Kinesisk dam stod bakom disken och slevade upp mat i plastbyttor efter kundens önskemål. Hon vägde omsorgsfullt byttorna med den utsökta kinesiska maten i och man fick betala efter vad vågen visade. Det fanns några enkla bord så man kunde äta där men de flesta tog med sig plastbyttorna för att mickra och äta maten hemma eller på jobbet.
Mätta och goa köpte vi biljetter i automaten och kom på pendeltåget som tog oss in till Paris city.
Vi steg av vid Charles de Gaulle, ställde oss på rulltrappan och ovanför ljusnade det. Våra blickar häpnade när vi kom upp ur underjorden och framför oss stod den mäktiga Triumfbågen omringad av den hektiska trafiken som i ett virrvarr cirklade runt den. Vi tittade ner mot pampiga Aveny Champs Elysees och såg flera kilometer bort förbi Place de Concord och ända till Lovren. Detta måste vara hjärtat av Europa! Städernas stad som morsan bruka säga.
Under triumfbågen var det en liten sermoni vid den okända soldatens grav och en gigantisk fransk flagga hissades i mitten. När de tre färgerna fladdrade fritt i vinden applåderade åskådarna med känsla av frihet.
Alva tittade sig omkring och pekade lugnt bort mot skyn och vann därmed tävlingen ”vem som ser Eifeltornet först”. Vi gick i riktning mot Eifeltornet och plötsligt bara uppenbarade sig hela tornet framför oss men fortfarande en bra bit bort. Vi hade kommit fram till Trocadero, en öppen plats med stora byggnader som en parentes på sidorna och i mitten syns hela Eifeltornet som en fantastisk underlig sirlig skapelse, både vacker och ful på samma gång.
Vi travade uppför alla trapporna till andra avsatsen och fick åka hiss den sista biten ända upp i tornets topp som gav oss en milsvid utsikt över hela Paris.
Eva
