Peter Pan
Det har varit mycke hos familjen Stålhammar senaste tiden så bloggandet har fått stryka på foten, man kan ju inte hinna med allt! Jag måste ju hålla koll på vad som händer på "Faceboken", sedan har det varit både det ena och det andra som har tagit tid och energi.
Val har det också varit här i gamla Svedala men tyvärr har jag inte hunnit sätta mig in i partiernas program så som jag borde ha gjort och som jag skulle vilja ha gjort. Det är intressant det där med politik och hur saker och ting bestämms, som faktiskt påverkar min vardag fast jag knappt tror det.
Men förra förra helgen hände något roligt, vi var på musikalen Peter Pan i Eksjö. En helt förtjusande föreställning med duktiga aktörer, de flesta amatörer från kommunen med omnejd. Jag beundrar skådespelarna och dansarn som gör sina roller med lätthet. Som en avdankad jazzbaletts elev vet jag hur mycket träning som ligger bakom och vilken hjärnkoll man måste ha för att stegen ska sitta.
Barnen var helt fantastiska att se, för vi satt längst fram och hade koll på minspelet. Dekoren var välgjord och vacker med starka färgen från naturen. När det kom till slutet av berättelsen föll tårarna som alltid. Lyckan var gjord när Alva fick en kram av Tingeling efter föreställningen.
Det är tredje föreställningen som jag ser uppsatt av föreningen Kultureken i Eksjö. De tidigare uppsättningarna är ”Oliver” och ”Annie” jätte bra föreställningar med mycket barn och bra sång. ”Oliver” och ”Annie” var lite mer allvarsamma medan Peter Pan var busigare och ljusare. Stort Tack till regissören Gunnar Forsell som jag faktiskt jobbat med på anestesi i Eksjö, undra om han jobbar kvar där ännu? Fantastiskt att den finns sådana som han som brinner för att ge andra en oförglömlig upplevelse.
Det känns alltid lika hemma att komma till Eksjö och jag får en känsla av att jag känner alla Eksjöbor, fast så är det förstås inte. Jag saknar i alla fall mina bästa vänner som bor där, att träffas så där spontant, att bara ta en promenad eller sätta sig på ett fik tillsammans. Att bo på landet är härligt och fridfullt men det har sina baksidor med mycket skjutsade och farande hit och dit, känner mig som en visp ibland men det är här jag hör hemma.
Vi bor ju så fantastiskt vackert mitt här ute i landskapet, att på mornarna kunna sitta vid köksbordet och se rakt ut i naturen med alla djuren och färger som finns nu på hösten är en förmån. Häromdagen tittade en hare förbi och ibland kommer rådjur betandes vid åkerkanten och i våras kikade en räv in genom fönstret och undrade vad vi var för några. Vem vet, rätt som det är kommer nog en björn lufsande förbi.
