Evas glimtar

Jaha, så har man varit på sin första hundutställning!

När vi i våras var hos uppfödaren för att köpa valpen fick vi lova dyrt och heligt att vara med på utställningen. Vi ville så gärna ha hunden så vi kunde lovat vad som helst. Sagt och gjort, vi anmälde vår älskling och samtidigt bokade vi campingplats i Gränna, det gäller ju att vara förberedd.

Dagen kom då vi packade husvagnen full med hundgrejer som schampo, borstar, kammar och det bar iväg. Sent på kvällen före utställningen smög vi med hunden i famnen in i familjeduschen på campingen, vi tror ingen såg oss. Oooo vad fin hon blev, så mjuk och go och alldeles bländvit på de vita fläckarna. Hade domaren gosat med hundarna hade vår definitivt vunnit.

Så var den stora dagen inne och vi traskade i väg, luften var mättad av fukt och gräset var blött. Huu hunden skulle ju bli som en slickad katt, blöt och tufsig istället för ren och fluffig. Tur eller snarare strategi hade jag stoppat ner en handduk i ryggan. På väg mot utställningsområdet undrade vi hur lång tid det hela skulle ta, vi kom fram till att det nog skulle ta ett par timmar på förmiddagen.

Nu såg vi tydligt var någonstans det hela skulle vara för det stod en massa färgglada tält uppställd i en ring, det liknade ett tornerspel och så fanns det en massa welshar. Väl framme tog vi plats vid ringen, fast vi hade inget tält förstås, vi förstod att de skulle vara för att hålla hunden torr och fin. Vi fick hålla vår i famnen och torka med handduken så gott vi kunde. Bredvid oss stod en dryg kille med sin jycke och skröt vida om sin hund. Jag tyckte han var väl mallig.

Nu började tävlingen och jag studerade noga hur det hela skulle gå till. Plötsligt var det vår tur och jag blev skitnervös. Hur skulle det gå! Med hundgodis i höger hand och kopplet i vänster och med hunden i andra änden av kopplet sprang jag ut i ringen med stora kliv samtidigt som jag försökte få Odettes uppmärksamhet. Det gick inget vidare, hon var mer intresserad av de andra hundarna eller så ville hon hoppa och leka men vi lyckades komma runt de två varven utan att trilla. Domaren var förstående och gav oss en ny chans och vi fick springa ett varv själva, det gick något bättre. Till belöning gav jag Odette en stor godisbit. Domaren började spana in hundarna lite närmare och skulle titta på tänderna. Det var lite knepigt då Dettan hade fullt upp med att tugga på godiset som jag just gett henne.

Domaren tacka några och de gick ut ur ringen men vi fick stå kvar, vår Odette fick två rosetter, ett för fjärde pris i sin klass och ett HP= Hederspris (tror jag att det heter). Vi fick också en jättefin bedömning, vår hund är en utmärkt typ men för oss är hon redan en champinjon. Vi är jättestolta över henne.
Det visade sig att det var närmare 200 Welsh Springer Spaniel som skulle bedömas och det görs inte i brådrasket, det tog hela dagen. Jag fick lång näsa när det visade sig att den dryga killen som skrutit så pass om sin hund gick och vann hela tävlingen. Han hade ju all anledning att vara mallig för sin fina hund.

Jag och vår älskade hund lär komma tillbaka i ringen, för Odette hade kul och det hade jag också.